Om pilgrimsvandring

Vem är en pilgrim?

Ordet pilgrim härstammar från det latinska ordet pelegrinus som betyder främling. En som är på väg…
Pilgrimsvandringar lockar numera alla slags människor, men har historiskt varit ett religiöst fenomen. Människor sökte tidigt efter gudomlighet och heliga platser – i grottor, lundar, vid bergsformationer och vattendrag.
Alla världsreligioner rymmer inslag av pilgrimsvandring, i sökande efter helighet och gudsnärvaro.

Inom kristendomen kom vallfärderna eller pilgrimsfärderna tidigt att knytas till apostlarnas och martyrernas gravar och till orter i det Heliga landet. I Europa under medeltiden gick vallfärderna ofta till reliker eller undergörande bilder, särskilt av Maria. De viktigaste orterna blev Rom och Santiago de Compostela. De fick också inslag av botgöring.

Pilgrimsleder

1987 fick pilgrimslederna till Santiago de Compostela i Spanien av Europarådet status som Europeisk Kulturväg, vilket inneburit en nästan ofattbar ökning av antalet vandrare. Nu har också pilgrimsvägen till Nidaros (Trondheim)  samma status och viljan att knyta ihop lederna är stark.

I Västsverige blir nu också nätet  av pilgrimsleder allt bättre. Pilgrim Halland knyter an till Skåne och Småland vid Örkelljunga. I norr till Göteborg där Pilgrimscentrum Göteborg är etablerat i Masthuggskyrkan. Därifrån går Pilgrimsleden Göta Älv genom staden vidare norrut. Den följer Göta Älv på östsidan och delar sig i Lödöse mot Skara och Vänersborg. Från Skara kan man vandra vidare via Lidköping och Kållandsö – Lurö. Och från Vänersborg kan man följa Dalslands Pilgrimsled, m.fl. och till slut nå fram till Nidaros.

VIA REGIA, som den äldsta kända vägen kallas, går inte längs den Halländska kusten. Denna tusenåriga vandringsväg  för pilgrimer slingrar sig istället fram genom det halländska kulturlandskapet. Från Fjärås bräcka i norr till Hallandsåsen i söder ligger de medeltida kyrkorna och offerkällorna som ett pärlband. Och runt leden möter du gammal och ny halländsk kultur och gästfrihet.

Olof den Helige

Många av de tusenåriga pilgrimslederna tillägnas Nordens äldsta helgon, den norske kungen Olof Haraldsson, som stupade 1030 i Stikklestad nära Trondheim.

Olof den helige återkommer ofta i den kyrkliga konsten i Norden och hundratals kyrkor är tillägnade honom. Med sin yxa i vänster hand och med ett odjur under fötterna är han lätt igenkännlig i alla de skulpturer och tavlor som tillägnats honom i nordeuropeiska kyrkor.

Det ska ha funnits kyrkor tillägnade  honom så långt bort som i Konstantinopel och Betlehem.

Enligt Snorre Sturlasson ska Olof i mångt och mycket ha varit en grym krigarkung, men efter hans död växte rykten om hans helighet. Jan helgonförklarades kort efter sin död och människor vallfärdade till graven för att bli botade för allehanda krämpor. Han kunde också hjälpa till med framgång i livet  och bättre skördar.

Sankt Jakob

Död 44 e. Kr.  och han var en av de tolv apostlarna.

Jakob var den förste av apostlarna att lida martyrdöden. En medeltida tradition menar att Jakobs kropp ska ha förts till Santiago de Compostela på ett mirakulöst sätt. Han är Spaniens skyddshelgon och räknas som pilgrimernas skyddshelgon.